GIF-ledare fyndade åt Brynäs

Publicerad: 18/1 av Det händer i Gävle

Om några veckor har det gått 60 år sedan Brynäs IF för första gången tog SM-guld i ishockey. Fyra av de spelare som var med då har hedrats med en vepa i taket i Monitor ERP Arena, och Tord Lundström är en av dem.

Gefle IF:s fotbollslag kämpade i division III på 1960-talet, men deras lagledare Thorgny Axelsson var av allsvensk klass i många avseenden. Bland annat förstod han sig tillräckligt bra på ishockey för att kunna tipsa Brynäs om spelaren som skulle bli klubbens mest framgångsrike genom alla tider, nämligen Tord Lundström.

Som alla andra idrottsledare på den tiden hade Thorgny fotbollen som ett fritidsintresse. Han arbetade som handelsresande med hela Norrland som distrikt, och i januari 1963 satt han på fredagseftermiddagen i ett hotellrum i Kiruna och pratade med hustrun hemma i Gävle.

– Jag missade tåget i morse, och det är ingen mening med att åka hem nu, sa han. Jag skulle inte komma fram till Gävle förrän i morgon kväll och ska vara i Luleå på måndag morgon. Så jag stannar här och går och ser lite ishockey i stället.

Så fick det bli. Det fanns två division II-lag i Kiruna, och de hade båda hemmamatcher den helgen. IFK spelade på lördagen och AIF på söndagen.

Thorgny fick en trevligare helg än han vågat tro. Det blev två sevärda matcher, och framförallt fastnade han för en välbyggd ytterforward i AIF. Tord Lundström hette han, och när Thorgny hörde sig för lite fick han veta att grabben ännu inte fyllt 18 år.

Följande vecka när Thorgny var tillbaka i Gävle ringde han upp sin gode vän Breit Hellman.

– Du måste åka upp till Kiruna och titta på en grabb som heter Tord Lundström, sa han. Han skulle bli en attraktion i Brynäs. En stor och stark kille med en härlig attityd, och han är ung.

Breit tackade hjärtligt för tipset och ringde genast till Bosse Hessel (som jobbade på SJ Resebyrå), bad honom kolla upp när Kiruna AIF spelade härnäst och boka en lämplig biljett.

Några dagar senare satt Breit i isladan i Matojärvi och specialstuderade Tord Lundström. Han kunde inte annat än instämma i Thorgny Axelssons bedömning och tog innan han återvände hemåt kontakt med Tord och berättade att han gärna ville se honom i Brynäs redan nästa säsong.

– Vi har ett gäng som brukar åka upp till Riksgränsen och åka skidor varje påsk, sa Breit. Skulle inte du kunna komma dit så får jag berätta lite om vad vi har för ambitioner i klubben och vad vi kan göra för dig om du vill spela med oss?

– Jovisst, jag tycker själv om att åka skidor så det passar mig utmärkt.

Påsken kom, och unge Lundström dök mycket riktigt upp i Riksgränsen. Breit hade ett trevligt gäng med sig och Tord trivdes bra med allihop. De hade kul tillsammans, och han lyssnade noga på vad Breit hade att berätta.

– Vi slog ju publikrekord förra säsongen och kunde ha gjort ett bra slutspel också om vi haft en lite bredare trupp, sa Breit. Nu håller vi på att förstärka ordentligt, och du skulle passa jättebra in i det nya laget.

– Jo, jag läste ju en del om Brynäs förra året, svarade Tord. Det låter bra alltihop det här, så jag kommer gärna till Gävle.

Breit tog hans framsträckta hand och sa:

– Tack, Tord. Du kommer inte att ångra dig.

På 1950- och 60-talen brukade Svenska Ishockeyförbundet varje höst ordna en match mellan Tre Kronor och ett B-landslag som togs ut av ett gäng sportjournalister. Detta kallades Pressens lag, och hösten 1963 överraskade sportskrivarna med att ta ut inte mindre än fem Brynässpelare. Nämligen Lill-Strimma Svedberg, Håkan Wickberg, Lars-Åke Sivertsson, Tigern Johansson – och Tord Lundström.

Att Tord kom med var en sensation. Knappast någon söder om Skellefteå hade sett honom spela, men ändå hade han övertygat tillräckligt för att komma med.

Han fick plats i en ren Brynäskedja tillsammans med Håkan Wickberg och Lill-Strimma (som också var ett nyförvärv) och lyckades mycket bra. Det var första gången Tord spelade med Håkan, men inte den sista. Tio säsonger blev det innan Tord 1973 värvades av Detroit Red Wings.

Då han återvände efter en tämligen bortkastad säsong i London Lions (som ägdes av Red Wings) hade Håkan tvingats sluta på grund av en knäskada.

Tord slutade själv 1979 efter 15 säsonger i Brynäs. Det blev 453 matcher, 331 mål och 629 poäng. 1,4 poäng i snitt per match.

Det blev också 200 A-landskamper och sju VM-medaljer. Han gjorde 42 mål på 80 VM-matcher – mål i mer än varannan VM-match alltså.

Och sist men inte minst: Tord har vunnit nio SM-guld. Ingen har fler, och bara Lasse Björn i Djurgården har lika många.

Vilken var då Tord Lundströms främsta styrka?

Tja, man kan ju citera den alltid lika vältalige Wille Löfqvist:

– Tord, sa han, kan inte åka skridsko. Han kan inte skjuta heller och han kan inte dribbla. Lika förbannat är han bäst vartenda år!

Ett stycke brynäshistoria - signerat Ulf Kriström
Läs mer om Brynäs, matcher, biljetter och deras historia på https://www.brynas.se